tänka sig att man sitter här. 
har precis plöjt igenom 88 sidor i en ny bok av thydell å analyserar å skriver om varje litet stycke, allt för att underlätta för mig själv vid ett senare tillfälle då vi ska arbeta med böckerna i kursen jag läser.
Tänk vilket privilegium det är att sitta i Helsingborg, att kolla snett åt höger å mötas av en havsutsikt. 
att sitta å plugga med havet som publik är något som jag absolut inte har något emot att göra.
varje gång jag kommer ner till stan, å in här på biblioteket så känns det som att det är HÄR jag ska vara.
här som jag kommer klara av kursen. 
Med havet som granne så ska jag plöja igenom ett 80 tal böcker på 6 månader. jag ska jobba å analysera, skriva tentor å inlämnningar, allt för att jag ska kunna komma in på förskollärarlinjen nån gång i framtiden.
Så med Havet som granne och inspirationskälla så tar jag nu å kastar mig in i ett nytt liv, 
ett liv som kommer innebära tidiga mornar, sena nätter å att läsa mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv.
nu kör vi .
Barn å ungdomslitteratur, jag kommer bli PRO på allt som heter barnböcker om ett tag.

Jag är en sk. Fattig student men jag kan ändå inte låta bli. 
Här i Helsingborg finns det tiggare utanför varenda affär. Organiserat eller inte men jag tål inte att se dem sitta där ensamma i regn. Sol. Storm. Med sina enkronor i en plast eller pappersmugg. 
Jag kan tänka mig att om det är organiserat så får den som samlat in mest pengar ett lättare liv osv. Av dem som bestämmer. Och det är upp till oss att avgöra vem det blir. 
Det är därför jag har valt ut en person som jag ska hjälpa. 
Han sitter utanför Coop på väla. Han har gjort små yxor i trä för att ge bort till dem som ger honom en slant. 
För någon vecka sedan var jag på Coop. Möter hans blick när jag går in. Och när jag står i kassan tar jag ut 100 kr över beloppet. Som jag sedan ger till mannen. Lyckan i hans ögon går inte att beskriva.
Att hundra kronor gör att han greppar efter min hand och kysser den i glädjen de gör mig glad med.